Alla bilder som vill ut
– Jag mår bra när jag målar. Om jag inte målat på länge smyger det sig på en känsla av olust, så kommer jag på att jag inte målat, det är som att vara hungrig, förklarar Camilla Fredrikson. En del frågar varifrån jag får mina idéer, min inspiration. Mitt skapande är som ett flöde, när jag öppnar den ventilen kommer bilderna. Jag har så många bilder i mitt huvud som jag vill måla.
Om man tittar på hennes verk är det tydligt att kvinnor dominerar som motiv. Hon har inte haft som mål att gestalta kvinnor, men det har blivit så.
– Jag tror det är för att jag är tjej. Det lättare att känna in rörelsen, jag kan hämta känslan hos mig själv när jag målar en kvinna. Det är skönt att inta samma ställning som motivet när jag målar kroki, hålla den kroppskänslan.
– Det första jag gör på morgonen när jag målar en tavla, när det börjar glöda i dem, som en kärlekskänsla, då springer jag ner och kollar på staffliet, vad som hänt. Ibland blir jag stående där och hunden Rita blir alldeles förvirrad, ”Hallå, ska inte vi gå ut?”. Det är en häftig känsla av välmående när målningen tar form.
– Det är mycket kvinnoansikten nu. Jag är alltid ensam när jag målar och det blir en speciell känsla när tavlorna börjar bli klara, då är det dags att sluta.
– När jag börjat måla ett motiv, så kommer det ofta tillbaka. Till exempel när jag målade en hare, då blev det en hare till sen. Likaså när jag målade en ängel som var en beställning, då vill jag utforska hur jag skulle måla vingarna och fjädrarna, så då blev det en tavla till med en ängel.
– Tavlan Ängla som jag sålt kändes som min ”Monalisa-tavla”. Det hände något när jag målade den. Hon är saknad men gör gott i sitt nya hem.
Även om Camilla inte är uttalat politisk, har hon sett att hennes tavlor ändå gestaltar djur, natur och mångfald… och sammantaget visar ett ställningstagande.
– Den stora ängeln Nova är ju en färgad ängel och det tycker jag känns bra nu med allt som hänt i USA runt Black Lives Matter. Hon har muskler och är stark, men jag ska även måla änglar som är kraftigare, som har svårare att flyga, som en humla.
Parallellt med sitt konstnärliga arbete och skapade har Camilla undervisat ungdomar i konst.
– Jag känner mig stolt när jag får lära ungdomar om mitt yrke, men jag inspireras också tillbaka av de ungdomar jag möter.
Camilla tröttnar aldrig på att blanda färg och se hur färgerna jobbar. Att måla och skapa är både hennes vardag och fritid.
– Tack och lov fick jag min son tidigt och har idag också svärdotter, barnbarn, katt och hund. De är min familj.
För några år sedan hade Camilla filmtempot i kroppen, vilket gjorde att det gick snabbare när hon målade tavlor och de var i större format. Idag målar hon i lugnare tempo, tar sig tid att måla fler lager och att jobba mer med detaljer.
Camilla målar helst i vattenbaserat, giftfritt akrylat, eftersom hon blev allergisk mot terpentin och inte heller tål ren oljefärg längre, inte ens vattenbaserad oljefärg. Eftersom det tar lång tid att blanda sina egna temperafärger, försöker hon ändå att hitta oljefärger som hon kan tåla. Därutöver målar hon också en del akvarell.
Hon har trots alla engagemang haft en del utställningar genom åren, men från och med 2020 är det den delen hon vill satsa helhjärtat på.
– Jag har mognat som konstnär och tar mig mer tid. Jag har alltid velat ägna mig åt konsten och nu är det äntligen dags att satsa fullt ut, fastslår Camilla där hon sitter vid bordet i sin ateljé i Follingbo.